En kopp varmt vatten till maten tack!

 

Varför äter och dricker vi som vi gör? Min erfarenhet är att det ofta handlar om vanor och  kulturella mönster. Ja, kanske än mer om grupptillhörighet. Beroende på var vi hör hemma åldersmässigt, utbildningsmässigt, ekonomiskt, partipolitiskt eller ideellt så kommer mathållningen att påverkas. Även belöningssystemen kommer att skilja sig åt.

Någon köper en påse smågodis som belöning efter en tuff arbetsvecka, någon en stor påse chips, någon kostar på sig ekologiska paranötter eller röker en cigarr. Är du en ölmänniska eller vinmänniska? Står du över alkoholen och tar en cola istället – eller kanske skulle du aldrig ta en cola utan tar en mugg hett vatten istället? Jo, just det – hett vatten, tevatten utan tepåse, silverte utan mjölk – det är vad jag själv oftast skulle välja till maten och det beror på den utbildningsväg jag valt. Den komplementärmedicinska vägen. Mången restaurangarbetare har stått där som en fågelholk när jag beställt min dryck. I den sociala krets jag tillhör är det dock helt normalt att dricka varmt vatten till maten. Mer om det sen.

Det har blivit allt mer inne att gå på diet. Oftast handlar det om att gå ner i vikt. Få intresserar sig för vad dieten får för konsekvenser för energinivån, immunförsvaret eller allmänna hälsan. Det ska vara Atkinson eller Stenålderskost eller Paleo. Levande föda, vegetariskt eller blodgruppskost. Viktväktarna, Cambridge-kur eller 5:2.

Vi är dock alla individer. Vi har alla olika förutsättningar för att smälta och förbränna olika typer av mat och vi har olika behov. Jag kan därför inte föreställa mig att det skulle finnas någon specifik kost som passar alla.

Under min uppväxt kom jag tidigt i kontakt med alternativt helande. Min mormor plockade slåtterblommor (Arnica montana) i hagarna och gjorde tinkturer som användes på skrubbsår och blåmärken. Vid allehanda mindre skavanker användes huskurer av olika slag. Vi läste Ann Wigmors bok om levande föda och frossade i Maria Trebens örtabok.  När jag var i tioårsåldern köpte vi ett hus på landet och min mor utökade sina grönsaksodlingar ordentligt så att vi var självförsörjande hela året och i samband med det gick vi över till en allt mer vegetarisk kost – för att det var gott och nyttigt, och för att se om det fungerade med självförsörjning. Det var några spännande och inspirerande år där hela familjen var involverad i detta projekt och där vi varje dag åt trerätters middag tillsammans hela familjen.

När jag så småningom flyttade hemifrån och hade blivit än mer medveten om den obarmhärtiga djurhanteringen och köttätandets negativa miljöaspekter var det en självklarhet för mig att bli vegetarian på riktigt. På åttiotalet handlade vegetarism mycket om rårivna morötter och rödbetor, egengroddade alfalfafrön och långkok av linser och böner. Ingen snabbmat direkt, och inte heller några särskilt kulinariska höjdpunkter. Det var dock inget som avskräckte mig. I nästan 20 år höll jag ut, det var ju så nyttigt.  Det var opraktiskt att vara vegetarian och en plåga för alla som ville bjuda på middag men jag mådde bra av kosthållningen och kände mig tillfreds över att leva enligt mina ideal. Sen intensifierades livet under en period med jobb, plugg, husrenovering och småbarn. När min hälsa sviktade i 30-årsåldern var min lösning att bli ändå mer extrem och tog bort alla mejeriprodukter ur kosten också. Jag åt mycket råkost och siktade mot att äta så mycket levande föda som möjligt. Jag hade ju lärt mig hur mycket enzymer och vitaminer det fanns i levande föda och det måste ju vara bra för att få styrkan tillbaka tänkte jag. Ju mer råkost jag åt desto mer vikt tappade jag och desto svagare blev jag.  För att effektivare stärka upp mig gjorde jag detox-kurer och veckofastor men jag blev tröttare och tröttare. Jag utbildade mig under den här tiden inom västerländsk naturmedicin men trots det var jag till slut som ett vandrande skelett och dödens trött.  Jag fick inte ihop det med min ideologi och kunskap och vägrade därför att se detta samband.

Till slut fick jag frångå mitt ego och inse att min kropp inte var förmögen att bygga muskler på min kropp med bara vegetariskt protein. Jag inledde en lång process med att själsligt förbereda mig på att tugga djur igen och införde så sakteliga både fisk och fågel i min diet.

Ett omvänt beroende
Jag har alltid varit bra på att stänga in mig i små fack. En av mina idéer har varit att jag inte vill vara beroende av någonting. Inte av alkohol, inte av tobak, inte av socker, inte av människor, inte av saker. Hur kommer det sig då att jag stängt in mig i ett fack som vegetarian så till den milda grad att jag dels totalt förnekade att den kost jag åt inte var bra för min hälsa och dels hade svåra våndor att börja äta på ett för mig mer uppbyggande sätt? Hur kommer det sig att jag inte nöjt mig med preferenser utan hamnat som rabiat vegetarian? Där fick jag mig en rejäl tankeställare.

Idag, sedan jag utbildat mig inom den fantastiska Traditionella kinesiska medicinen är min förståelse mycket större. Jag ser hur olika konstitutionstyper har olika svagheter i organen som gör att de har olika behov och olika tolerans för olika typer av mat och dryck. Jag kan se hur det inte var köttbristen som gjorde mig trött och svag utan oförmågan att smälta och ta upp den kost jag åt på mycket råkost och kokta bönor. Hur min matsmältning var belastad av stress och trötthet. Hur mycket bättre jag mått om jag ätit långkokta vegetariska grytor istället för kalla råa grönsaker. Hur mycket bättre det varit för mig med varmt vatten till maten än iskallt.

Jag ser hur vissa konstitutionstyper kan må jättebra på en kost med mycket protein och fett men sparsamt med kolhydrater, men hur andra blir sjuka av samma koncept. Jag ser faran i att blint följa en livsstil eller en diet bara för att man ska och utan att känna efter vad det gör med hälsan och humöret.

Idag äter jag mest vegetariskt igen för att det får mig att må bra. Jag dricker inga kalla drycker eftersom jag är medveten om att det tar värdefull energi av mig att värma upp vattnet i min kropp. Energi som jag mycket hellre använder till något roligare. En eller ett par dagar i veckan äter jag bra kött eller fisk för att jag kan utan att må mindre bra. Under perioder av sjukdom eller stress anpassar jag kosten därefter.

I mitt jobb som akupunktör hjälper jag människor att bena ut vilken typ av diet som passar just deras konstitutionstyp och tillfälliga obalanser. Inte för att skapa nya fanatiker utan för att inspirera till medvetet ätande och att lära sig känna efter vad maten gör med kropp och själ. Att våga utforska nya världar med utgångspunkt i att göra gott för sig själv och växa som människa.

Dela gärna denna information

About the author

Karin Stenberg är verksam inom Personlig utveckling och Komplementär medicin sedan snart 20 år. Hon driver företaget Healthy Habits i Kristinehamn ochTyresö där hon ger behandlingar och håller kurser och föredrag på temat hälsa.

Leave A Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *